Ormar, äpplen och dolda avsikter

När jag växte upp fick jag ofta höra Skapelseberättelsen. Jag kan nästan se mig själv sitta i lekskolan och på lågstadiet, där jag andäktigt lyssnade till historien där Eva skapades ur Adams revben och hur hon senare lockades av ormen att äta en bit av äpplet… och att lura Adam att göra samma sak. Hur de fick lämna Paradiset för hennes synd.

Som barn gör, svalde jag tillitsfullt det uppenbara budskapet om mitt kön.

Det lade grunden för mina omedvetna föreställningar.

När jag var tonåring, handskades jag med det genom att intellektuellt förkasta skapelsemyten. Det vara bara en historia och jag var ändå inte religiös.

Men när jag närmade mig trettio och började söka, rasade väggarna som skyddat mig ifrån mina inre världar. Jag konfronterades med mitt mörka inre helvete och med de ljusa höjderna av insikter samtidigt. Andlighet kändes naturligt, men jag ifrågasatte religioner. Och det var någonting med myten om Adam och Eva som verkade genomsyra vår kultur på en djupare nivå.

Jag började se en större bild och insåg att ursprunget till Skapelseberättelsen inte var pålitlig.

Det finns två skapelseberättelser i Bibeln. Till skillnad ifrån inledningen av första Moseboken, där mannen och kvinnan skapas samtidigt som jämlikar, framställer den senare delen kvinnan i ett dåligt ljus. Gud skapade kvinnan från ett av Adams revben för att bli hans hjälpreda. Den här delen skrevs antagligen av medlemmar ur hebreiska stammar runt 1000-900 f.Kr. (Men Evas dåliga rykte kom från en grupp judiska skrifter från c:a 200 f.Kr till 200-talet.)

De halvnomadiska hebreiska stammar som erövrade Kanaan på 1300-talet f.Kr levde i ett förstadium till samhälle. Runt 1100-talet f.Kr när samhället började ta form, startade en process som mer och mer uteslöt kvinnor från offentliga och religiösa aktiviteter, och som införde striktare regler för kvinnlig sexualitet.

Historien och Adam och Eva i den senare delen av första Moseboken skrevs runt den här tiden och kan ses som en definition av kvinnors nya underordnade ställning.

Det var också under den här perioden som hela östra Medelhavsområdet genomgick dramatiska förändringar pga indoeuropeiska inkräktare, vars sociala och religiösa institutioner var starkt patriarkala. En av förändringarna var en tydlig degradering av kvinnors status.

I ett försök att förklara tveksamheter i Gamla Testamentet, utvecklades ett komplext tolkningssystem som kallades midrash, där man försökte bringa nytt ljus och mening över de bibliska motsägelserna. I den här litteraturen kan man läsa att…

Adams första hustru var inte Eva utan en kvinna som kallas Lilith. När hon gjorde uppror och lämnade honom, skapade Gud Eva som en ersättare.

I en viktig 1300-tals text ur Kabbalan, förklarar man: ”Vid samma tid som Jehovah skapade Adam, skapade han en kvinna, Lilith, som likt Adam kom ur jorden. Men det var konflikter mellan dem.”

En anonym kollektion av midrashberättelser, som antagligen samlades ihop på 1100-talet f.Kr, förklarar att konflikten kom när Adam, som ett sätt att hävda sin auktoritet över Lilith, insisterade på att hon skulle ligga under honom vid samlag.

Lilith, som såg sig själv som Adams jämlike, vägrade och flög iväg i luften efter att ha uttalat det magiska ordet Gud.

Adam var upprörd och arg, och ville ha henne tillbaka, så Gud sände tre änglar som hittade henne vid Röda Havet. Trots de tre änglarnas hot, att ett hundra av hennes söner skulle dö varje dag om hon inte återvände till Adam, vägrade hon.

Här sammansmälter legenden om Lilith med en tidigare legend av Sumeriskt/Babyloniskt ursprund, från ungefär 3,500 f.Kr, där Lilith är en kvinnlig demon med vingar, som dödar spädbarn och var farlig för födande kvinnor. Som en kvinnlig demon liknar hon Lamashtu och en annan kvinnlig demon som kallas Lamia, en ormgudinna från Libyen.

Genom Kabbalalitteratur, blev Lilith fastställd inom judisk demonologi, med en primär roll att strypa barn och förföra män.

Kabbalan förstärkte hennes demoniska karaktär genom att göra henne till Satans partner och drottning över de onda krafternas rike.

I sin förvrängda och onskefulla form är Lilith verkligen ett skrämmande väsen. Hon personifierar den primitiva kraften hos det Feminina och de djupa, mörka rädslor män har för kvinnlig makt och sexualitet. Som ett resultat av den här rädslan har kvinnlig sexualitet blivit förträngd och utsatt för strikt kontroll i västvärldens patriarkala samhälle.

Kampen mellan Yahwehs profeter och den inhemska Baalkulten i Kanaan är det större religiösa och politiska sammanhanget bakom Skapelseberättelsen. Baal, som kom till Kanaan med fenicierna, var son och älskare till Modergudinnan Asherah. Han var fruktsamhetens gud och visade sig inte bara i formen av en man och en tjur, utan också som en orm.

Yahwisterna var fast beslutna att kuva denna uråldriga Gudinnekult.

Transformationen av Gudinnans orm (en symbol för visdom) till en skrämmande och föraktad varelse, har beskrivits som en av de mest lyckade kampanjer som begåtts mot den gamla kulten.

Det här inlägget är inte bara en historisk bakgrund till Skapelseberättelsen för att bevisa att den är felaktig. Det är inte heller skrivet för att påpeka dess ödesdigra konsekvenser.

Jag tror att vi måste gå tillbaka för att kunna komma framåt. Vi behöver känna till arvet från vårt förflutna som mera än en ful, trasig och splittrad tråd i en manlig kultur. Först då kan vi  återupprätta och förkroppsliga en annan sorts kvinnlighet.

Eva är inte den sanna bilden av det Kvinnliga. Hon skapades med en dold avsikt.

Det är uppenbart att den arketypiska kvinnan Lilith är rätt olik Eva. Lilith är kraftfull och har en egen vilja. Hon lever i djupet av oss alla och behöver befrias från det förvrängda perspektiv som har lagts på henne. Det kan bara ske om vi ser på henne utan patriarkala glasögon och välkomnar henne utan rädsla.

Hur kan vi väcka den Feminina kraften på ett balanserat sätt? Jag vet inte riktigt ännu, men jag tror att vi är på väg.

Bild: NatalieErin